Minas Värld

Jag har alltid tyckt om att skriva men jag har riktigt tagit tag i det.

För sex månader sedan bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle prova att skriva ner den historia som har funnits i mitt huvud så länge.

 

Semestern började och datorn åkte fram. Jag sökte länge efter den historia som jag hade gömt undan. Men helt plötsligt ramlade den bara ur mig. Jag skrev och skrev. Min familj fick klara sig utan mig i många timmar då jag bara satt och skrev. Men det finns ingen som har stöttat mig så mycket som min make.

Jag hade inte fattat att jag skulle bli så uppslukad av detta. Jag kom på mig själv med att sitta och le när jag hade skrivit något bra och jag kunde bli frustrerad när det inte gick som jag ville.
Men vilken terapi det har varit och är för mig.

 

Jag har gått igenom mycket de senaste veckorna och jag har haft det väldigt jobbigt med mig själv. Men sakta men säkert återgår jag till att bli mig själv igen. Det går inte fort men man får vara glad för varje framsteg. En dag utan huvudvärk känns som den största triumfen i världshistorien. Det finns många som har gått igenom värre säker och jag lovar det har jag också. Att min man höll på att dö för snart tre år sedan var det värsta jag varit med om. Men det får jag komma tillbaka till en annan gång.
Jag kan tala om vilken befrielse det är att skriva när man inte mår bra. Man kliver liksom in i en annan värld och blir helt förlorad. Man glömmer både tid och rum. Men det är helt fantastiskt. Det är och kommer alltid att vara min passion.

 

Nu efter att ha skrivit ca 60 000 ord på min roman så har jag en bra bit kvar. Men jag ska slutföra den och sen får vi se vad som händer. Jag håller naturligvis alla tummar. Jag vill ju i alla fall vara bra på något. Men om jag är bra på just det, det har jag ingen aning om.

Den som lever får se. Delar här en helt annan del av mitt skrivande. Kanske inte det mest positiva men det hjälper att skriva av sig. Det har hjälpt mig många gånger.

 

"

Det var svart, men det blev ljusare.

Det blev grått, men det blev aldrig ljusare.

Jag stannade där, där det var trist

Hur ska jag göra för att komma vidare?

Jag vill vara på en plats där solen skiner.

Jag vill vara på en plats där jag kan leva.

Men jag hittar inte vägen !!

"