Minas Värld

Första Cheerleding tävling är nu över för dottern. Och för oss alla för den delen.

All nervositet är borta och medaljen hänger runt halsen. För det blev ju ändå en tredjeplats.

Tjejerna samlades klockan ett och tävlingen skulle börja en och halv timme senare. De var alla nervösa och ville inget hellre än att få göra sitt nummer. Tjejerna släpptes in och började göra sig i ordning. De var smink som skulle på plats och hår som skulle sprayas. Tofsar som skulle sitta perfekt och sen var det bara att värma upp och gör de sista förberedelserna.

 

Vi föräldrar hittade till slut någonstans att sitta i en fullsatt idrottshall. Man ju inte säga att det var så skönt att sitta där i flera timmar men vad gör man inte.

 

För tjejerna blev det en lång väntan tills de äntligen skulle få äntra mattan och göra sitt nummer. Musiken började och de körde på. Det gick undan och de gjorde riktigt bra ifrån sig. Visst blev det några missar men det var deras första tävling och de gjorde det galant. Som förälder satt man där med ett stort leende på läpparna. Det är minsann min dotter som är där nere och som alla klappar åt. Hon och hennes 19 lagkompisar.
Stoltheten hade tagit över hela min kropp och jag kände en liten tår komma. Min vackra dotter som är så duktig.

 

Hur som helst. Laget kom trea och fick sin medalj. De var väldigt glada att de hade gjort sitt bästa och det blev en bra lärdom inför framtiden. Framtiden och alla nya tävlingar som kommer. De ska ju till och med få vara med på DM i vår.

Då ska jag sitta där igen som den stolta mamman jag är och klappa. Jag ska jubla och kanske kommer det en tår igen. Men jag är stolt och det tänker jag fortsätta vara. Jag älskar mina barn och jag tänker alltid finnas där för dem. Så länge jag lever.

 

I am a Cheermom