Besvikelse som går över

I helgen var årets första tävling i Cheerleading. Den började med stora leenden och fullt fokus men tyvärr slutade den inte lika lyckligt
 
Det var bara jag oh äldsta dottern som åkte till tävlingen. Allt började så bra och hon var glad. Nervös men laddad.
Håret var fixat, sminket på plats, kläderna packade och magen hade fått mat.
 
När det var dags för dem att köra lyste de av glädje och utstrålningen sken i hela hallen.
Deras 2:30 i rampljuset tog snabbt slut men det var nöjda efteråt.
De hade gjort riktigt bra i från sig.
 
När prisutdelningen pågick visste jag direkt att det skulle bli en jobbig resa hem.
När pristagarna i dotterns grupp ropades upp visste jag att hon inte skulle vara glad.
De blev 5:a av 7 lag och jag tyckte att de skulle vara stolta men det tyckte inte hon.
 
Hon var minsann värdelös och hade sabbat det för allihop. Hon var sämst och hade varit helkass.
Jag höll inte alls med henne om detta men jag tänkte att hon bara behövde få det ur sig.
Samtidigt förstod jag precis vad hon kände.
 
Är man en tävlingsmänniska som älskar att vinna så är det inte så lätt när man inte gör det.
Jag var precis likadan när jag var yngre.
 
Denna vinnarskalle kan i vissa fall ställa till det men för det mesta har man stor nytta av den. Den kan mana på framåt och jag har klarat många svårigheter tack vare den.
 
Men denna tävling var ett hårt slag för henne. Hur mycket hon än ville vinna och hur ledsen hon än blev så är det bara att gå vidare. Det är lätt för mig att säga men jag vet att det är så.
Jag har själv upplevt det.
 
Men när hon hade fått svurit av sig och konstaterat att livet trots allt gå vidare gick det bättre. Hon åt något och genast blev hon lite gladare. Hon var trött efter urladdningen men någonstans djupt därinne fanns en lärdom som hade etsat sig fast.
Hon vet att det är tufft att tävla i Cheerleading då alla inte har samma förutsättningar.
Hon har förlorat många gånger men denna gången var en av de värsta.
Nu vet hon att det går att komma vidare.
 
Är det något som en förlust gör med en envis tävlingsmänniska så är det att man vill komma vidare och bli ännu bättre. Förlusten hjälper till att mana på framåt för att kanske någon dag bli bäst.