Jag skulle ha varit tyst

Ibland önskar man att man hade varit tyst.
Den här gången kanske det inte var så dumt i alla fall.
Det blir mycket jobb men är värt det i slutändan.
 
Alicia har möblerat om ett antal gånger under sommaren men blir inte nöjd.
Hon tittar på tapeter, möbler och all inredning.
Helst av allt skulle hon vilja göra om hela sitt rum men det finns begränsningar.
 
Detta är inte alltid lätt att acceptera. Är man en sur och tvär tonåring kan det vara svårt att smälta.
Själv fick jag mig en tankeställare.
Funderade på hur vi skulle lösa det.
Då kom jag på den lysande idén.
 
- Vill ni byta rum med varandra?
Olivia vill gärna ha tapeten som är i Alicias rum och Alicia vill mer än gärna ha Olivias rum.
- Jippi!!!
 
Inte tänkte väl jag på vilket jobb det skulle blir för oss.
Ny säng, bärande av möbler, städning och saker överallt.
Omtapetsering och rensning i skåp och lådor.
Spara, slänga, sälja.
 
Jag lovar att just nu är det bara ett enda stort kaos hemma hos oss.
En växa-säng i vardagsrummet, två byrån i hallen och påsar med saker lite här och var.
Jag vet att det blir bra när det är klart men jag vet precis vad jag behöver göra varje dag efter jobbet.
Varför kunde jag inte bara ha varit tyst?
 
Men om detta kan innebära att båda barnen trivs i sina nya rum så får det vara värt det.
Även om det är rörigt ett tag framöver.
Ännu mer slår det mig vad stor Alicia har blivit.
Hon har inrett rummet otroligt fint även om det inte är klart. Ljust och "vuxet".
Det är bara att acceptera. Hon är inte min lilla fis längre.
 
 
 
NU ska det bli ordning och reda en gång för alla. Nu ska allt onödigt som vi inte behöver bort.
Det ska bli mig ett sant nöje att se slutresultatet även om det kommer dröja