Stolt Cheerleader mamma
Ja då var det söndag och dags för träning. Ja inte för mig men för min äldsta dotter. Bilen tog oss mot träningshallen för träning i 2 timmar.
Hon började i en träningsgruppen i mars i år och tyckte att det var väldigt roligt. De tränade då 1.5 timme en dag i veckan. Hon fick lära sig vackra kullerbyttor, hjula långsamt och en rad andra saker. Man såg verkligen att detta var något för henne. Hon som älskar att träna hårt och i kombination med fotbollen så var detta optimalt både för henne och för oss.
När vi närmade oss juni så fick hon ett erbjudande om att börja i ett tävlingslag i samma förening och efter mycket eftertanke så bestämde vi tillsammans att hon skulle satsa. Hon var överlycklig och hennes bästa kompis hade fått samma erbjudande.
Här är vi nu i dag. På plats i träningshallen. Hon tränar och jag sitter på läktaren och kollar på.
Jag har med mig en bok som jag ska läsa och jag ser det som en liten stund för mig själv.
Efter ett hårt koreografiläger i början av augusti så tränar de för fullt på sitt framträdande och de tränar hårt.
Min dotters högsta dröm under våren när hon började var att kunna göra en volt. Vi sa till henne att ha tålamod för det kan ta tid att lära sig. Men efter att ha övat konstant i treveckor så kan hon nu göra sin efterlängtade handvolt. Vi kan inte vara stoltare över vår lilla atlet.
Vi kommer att fortsätta stötta henne. Vi kommar att skjutsa henne till alla träningar då jag är så glad över att mina barn vill hålla på med idrott.
Jag hoppas att även dem är glada över det när de blir vuxna. Att de kan se tillbaka och själva vara stolta.
Jag kommer att fortsätta vara en fotbolls- och Cheerleader morsa och det är jag glad för.
Alla ni som är föräldrar till barn som idrottar. Var stolta över er själva och era barn för det är ni verkligen värda. Vi kanske är med och skapar en toppatlet. Kom i håg det.
Kommentera gärna.
